en inre storm, ett krig utan nåd orkaner av ångest, förnuftet ej kan nå dränkt i flykten, förträngd nån annanstans återkommer nyktert, för stormen tycks konstant mentalt förslavad i en labyrint utan mål mentalt jagad att fylla alla hål utan intentioner, där karriär går främst trött på konklusioner, men summan är bestämd fjättrad av behov, som skapats för att fjättra styrd av demoner, men rädd för min egen skugga en tristess som bedövar, rastlöshet som norm lathet är synd, i konventionens borg ideal för alla, kamp mot det som brinner ingen släcker elden, den själantänds här inne