En stilla storm över den svedda jorden Där stålet svept just utan nåd Ett vittrande regn sköljer synd ur marken nu vajar blott en fältskärs standar Bland askan från nedbrunna facklor vilar mantal högt likt den offerrök ... ... som stiger mot himlens rymd Ett monument över vunnen slagmark När lien skaldar om dess gång En ode över ett gravfäst öde Från stormens öga, ljuder rent En sista spjutsång har skallat Bland dem ledda i fasa och i dom Ett otal av sköldar som har splittrats Ett otal, de skrien som har kvävts Ingen beträder den jord som ska fylla Dessa öppna och varma sår ... ... som ska brinna in till gryningstid Utan värn, i ett töcken Faller sista garden, i saktmod En febervandring mot en gapande avgrund Många fasor, blott en dom Ett monument över vunnen slagmark När lien skaldar om dess gång En ode över ett gravfäst öde Från stormens öga, ljunder rent