Ett tusende år av hat att regna likt ett livselixir När nidingars band har upplösts När urgammal jord har kluvits itu Varde blod, varde eld, varde död Den brännande solens skördegång fäller regent, i högmod krönt Den vredgade jordens fauna störtar dess narr, smyckad i guld Varde blod, varde eld, varde död En sista litania ekar högt vid de skamlösas härd Märkta, plågade och brända mottaren sista, glödgad fällande dom Från blodsbestrukna strupar Från askgrånade händer Djupt ur ruttnande märg Mot etterdränkta famnar Varde blod, varde eld, varde död En marritt mot tidig skymning, en invit till nattens sista dans När balen är över, plågas gäster i middagshettan med bly i sitt bröst Varde blod, varde eld, varde död I ett högstämt kätteri smädas nu de arvlösas lott En trehövdad död för dörren Varde blod, varde eld, varde död Varde liv, varde död